idainlife

Vårruset 2012 var smärtsamt, knökfullt, soligt och roligt på slutet. Med den personsämsta tiden någonsin när det kommer till Vårrus så kom jag i mål. Nästan 6000 tjejer sprang Vårruset här i år och med smärtande ben försökte jag kryssa mig fram på en allt för smal bana genom staden. Nästan 3km med stentunga och onda ben och tankar som snurrade kring om jag skulle bryta eller fortsätta, hur kommer Säffle stadslopp gå på lördag om det känns så här idag? Asfalten var stenhård och det kändes som om smalbenen vägde 30kg var...

Så händer något, nästan samtidigt som jag ser 3km skylten så släpper det, vips så är benen normala igen. Det känns som om jag flyger fram och jag ökar ordentligt. Från att ha tvingats jogga i en hastighet som knappt krävde att jag andades genom munnen kan jag nu trycka på och känna att puls och andning ökar något - så som den ska vara när man springer!

Så även om jag kom i mål på tråkiga 30min så tog jag mig ändå i mål, i mål på ben som gärna sprungit längre. Så vart ligger problemet? Varför beter sig mina ben som de gör?

Snälla, snälla låt benen hålla på lördag?!! Jag vill så gärna klara av att genomföra mitt första 10 kilometerslopp med stolthet och gärna under 60min, för det vet jag att jag kan!!