Isbroddar och hala drömmar
I måndags när jag stod i omklädningsrummet på Friskis, omgiven av äldre hurtiga damer, så kunde jag inte hålla mig från att tjuvlyssna lite på deras diskussion. De pratade broddar, - Har du såna där som bara sitter på hälen eller? frågade en av damerna. - Jo, såna är det, svarade den andra.
Jag tänkte för mig själv; Tänk när man blir så gammal att man börjar med dubbade skor alltså, undra om jag är så hurtig som desss damer då, gå till friskis flera gånger i veckan för att röra lite på sig men också för den sociala biten.
Idag hade jag dock gärna haft ett par broddar att slänga på skorna, eller ett par skridskor hade också gått fint att ta sig fram med. Jägarns vad halt! Riktig isgata hela vägen till träningen.
Kom att tänka på en återkommande mardröm som nästlade sig in i sömnen hos mig som barn. Jag drömde att jag kom ut ur lägenhetsporten (där jag bodde tills jag var ca. 10år), lägenhetshuset låg i en rätt så brant backe. I drömmen klev jag alltså ut genom dörren och tog mig några steg ut innan jag halkar omkull, hela trottoaren och gatan är täckt av blankis. Jag halkar ut i gatan och tar mig inte upp och blir liggande där. Bilar kommer körandes på gatan och kör över mig på magen, om och om igen blir jag överkörd på just magen (av någon andledning) och jag kan inte ta mig upp.
Det konstigaste är ju hur bilarna kunde köra uppför om det nu var så nedrans halt att man inte ens kunde gå??
Kommentarer
Trackback
