Ny stad
Min sista praktik på Frtitidsledarutbildningen, nu i våras, ledde till ett mammavikariat i Tillberga precis utanför Västerås med start till hösten.
Efter en sommar i hemstaden Säffle så var det snart fredag den 19 augusti och dags för mig att sätta kursen mot nya äventyr.
Jag hade sedan juli trott att boendet i princip var klappat och klart och att jag bara skulle bo i några dagar, kanske en vecka, hos mina vänner Björn och Johanna i deras nya hus som de håller på att renovera.
Hemma lämnade jag kartonger med fint nedpackade diverse husgeråd och allt sådant där man behöver när man ska flytta in på något nytt ställe. Jag hade skänkt kilovis med kläder till Erikshjälpen, Rödakorset, vänner och släktingar. Min byrå lämnade jag så gott som urplockad, jag antar att ni förstå? Jag var redo för flytt... Allt jag behövde göra var att invänta lägenhetsnyckeln och sen åka hem och hämta mina grejer och möbler.
Redan samma helg som jag kommit till Västerås fick jag komma hem till min bekant, som jag skulle överta lägenheten av, och se hur den såg ut. I min hjärna började jag att möblera, köpa gardiner och såg framför mig att här skulle jag bo, i denna supercharmiga lägenhet med högt i tak och gammalt stuk på köksluckorna.
Sem blev hela drömmen till en mardröm när hyresvärden fick för sig att det helt plötsligt skulle vara någon annan som skulle bo där...
Jag har varit arg, ledsen och känt mig lurad.
Men, nu har det ialla fall gått tre veckor sen jag kom hit och jag är fortfarande inneboende hos mina kära vänner som ställer upp och står ut med att ha mig hängandes omkring bland brädor, spik, gipsskivor och sticksågar.
På lägenhetsfronten går det alltså inget bra men på jobbsidan känns det ljusare!
Jag trivs med mina arbetskamrater ute i Tllberga och jag tycker det är så häftigt att få prova på mina kunskaper från min utbildning!
Så livet behandlar mig väl rätt gott ändå trots att jag är bostadslös!
Nu ska jag avsluta innan det blir för långt men jag måste ialla fall passa på att stoltsera med att jag idag sprang en MIL!!
Det kanske inte låter som någon väldig bedrift men för mig som harvat runt på 5km så var det en häftig känsla. Det läckraste var att det kändes som om jag kunde ha fortsatt ett tag till för att det kändes så bra!
Efter en sommar i hemstaden Säffle så var det snart fredag den 19 augusti och dags för mig att sätta kursen mot nya äventyr.
Jag hade sedan juli trott att boendet i princip var klappat och klart och att jag bara skulle bo i några dagar, kanske en vecka, hos mina vänner Björn och Johanna i deras nya hus som de håller på att renovera.
Hemma lämnade jag kartonger med fint nedpackade diverse husgeråd och allt sådant där man behöver när man ska flytta in på något nytt ställe. Jag hade skänkt kilovis med kläder till Erikshjälpen, Rödakorset, vänner och släktingar. Min byrå lämnade jag så gott som urplockad, jag antar att ni förstå? Jag var redo för flytt... Allt jag behövde göra var att invänta lägenhetsnyckeln och sen åka hem och hämta mina grejer och möbler.
Redan samma helg som jag kommit till Västerås fick jag komma hem till min bekant, som jag skulle överta lägenheten av, och se hur den såg ut. I min hjärna började jag att möblera, köpa gardiner och såg framför mig att här skulle jag bo, i denna supercharmiga lägenhet med högt i tak och gammalt stuk på köksluckorna.
Sem blev hela drömmen till en mardröm när hyresvärden fick för sig att det helt plötsligt skulle vara någon annan som skulle bo där...
Jag har varit arg, ledsen och känt mig lurad.
Men, nu har det ialla fall gått tre veckor sen jag kom hit och jag är fortfarande inneboende hos mina kära vänner som ställer upp och står ut med att ha mig hängandes omkring bland brädor, spik, gipsskivor och sticksågar.
På lägenhetsfronten går det alltså inget bra men på jobbsidan känns det ljusare!
Jag trivs med mina arbetskamrater ute i Tllberga och jag tycker det är så häftigt att få prova på mina kunskaper från min utbildning!
Så livet behandlar mig väl rätt gott ändå trots att jag är bostadslös!
Nu ska jag avsluta innan det blir för långt men jag måste ialla fall passa på att stoltsera med att jag idag sprang en MIL!!
Det kanske inte låter som någon väldig bedrift men för mig som harvat runt på 5km så var det en häftig känsla. Det läckraste var att det kändes som om jag kunde ha fortsatt ett tag till för att det kändes så bra!
Kommentarer
Trackback
