Snart är det lov - på gott och ont.
Onsdag kväll = mer än halva skolveckan är nu förbi! På både gott och ont. Gott för att det snart är helg och lov, det betyder att jag får packa ihop mig och ta bussen hem för att avnjuta ledighet och förhoppningsvis mycket mys, musik och vänner.
Det onda är väl det att det känns som om det är en massa läsning och skola som behöver lite mer tid. Sedan vet jag också hur snabbt de här jägarns loven går! Ett, tu, tre! Sen är det tillbaka till vardag och skola igen.
Onsdagen har passerat i en rasande fart, webb, självförsvar & livskunskap och grupparbetet i helklass seglade förbi. - Jag gick, trots mina negativa tankar, tillbaka till skapandelektionen med självförsvar & livskunskap. Och helt plötsligt ger det mig en massa god energi och jag går därifrån rätt svettig men väldigt glad och nöjd! Kanske börjar min röriga hjärna inse att det ibland gäller att hänga i och nästan tvinga sig lite att göra de saker som inte känns helt bekväma. Kanske är det så att det känns väldigt bra tillochmed! =)
Efter en sväng på gymmet så var det dags för veckans cafékväll på skolan, den som vi i FL2 driver varje onsdag. Denna gången var det två av klassens grabbar som höll i kvällen och de hade lockat hit bandet Luke I am your father ,som är ett harcore band, för att spela för oss. Jag var väldigt imponerad av killarnas energi, det studsades hej vilt samtidigt som de både lyckades hålla takten och andan uppe.
De senaste två timmarna har spenderats i sängen med boken Ungdomsgrupper i teori och praktik av Philip Lalander och Thomas Johansson, läxläsning på hög nivå. - För även om jag redan i måndags började planera upplägget av att ta mig igenom de 89 sidorna och komma ihåg dem, så höll det inte riktigt. Eller det höll inte alls, ajabaja!
Den lärdomen tar jag med mig till nästa läxa.
Sängen kallar, ögonlocken känns tunga... Och det finns några sidor i en annan bok jag visst ska ta mig igenom tills imorgon, så jag antar att det bara är att börja:
Inordnande eller utvidgande. - Om delaktighetens villkor på fyra fritidsgårdar.
Here I come....
Det onda är väl det att det känns som om det är en massa läsning och skola som behöver lite mer tid. Sedan vet jag också hur snabbt de här jägarns loven går! Ett, tu, tre! Sen är det tillbaka till vardag och skola igen.
Onsdagen har passerat i en rasande fart, webb, självförsvar & livskunskap och grupparbetet i helklass seglade förbi. - Jag gick, trots mina negativa tankar, tillbaka till skapandelektionen med självförsvar & livskunskap. Och helt plötsligt ger det mig en massa god energi och jag går därifrån rätt svettig men väldigt glad och nöjd! Kanske börjar min röriga hjärna inse att det ibland gäller att hänga i och nästan tvinga sig lite att göra de saker som inte känns helt bekväma. Kanske är det så att det känns väldigt bra tillochmed! =)
Efter en sväng på gymmet så var det dags för veckans cafékväll på skolan, den som vi i FL2 driver varje onsdag. Denna gången var det två av klassens grabbar som höll i kvällen och de hade lockat hit bandet Luke I am your father ,som är ett harcore band, för att spela för oss. Jag var väldigt imponerad av killarnas energi, det studsades hej vilt samtidigt som de både lyckades hålla takten och andan uppe.
De senaste två timmarna har spenderats i sängen med boken Ungdomsgrupper i teori och praktik av Philip Lalander och Thomas Johansson, läxläsning på hög nivå. - För även om jag redan i måndags började planera upplägget av att ta mig igenom de 89 sidorna och komma ihåg dem, så höll det inte riktigt. Eller det höll inte alls, ajabaja!
Den lärdomen tar jag med mig till nästa läxa.
Sängen kallar, ögonlocken känns tunga... Och det finns några sidor i en annan bok jag visst ska ta mig igenom tills imorgon, så jag antar att det bara är att börja:
Inordnande eller utvidgande. - Om delaktighetens villkor på fyra fritidsgårdar.
Here I come....
Kommentarer
Postat av: Annso
Alla hade vi tydligen panik över läxläsningen igår?!
Va skönt att höra att du trivs med skapandet som du velat med så under hösten. Glad för din skull!
Ses snart, kraam
Postat av: Sarah
Ja eller hur! Jag kände att det blev bäst så:)
Trackback
