idainlife

Off with her head hair!
Trimmern startas, min frisörska möter min blick i spegeln och jag ser själv att jag ser lite smårädd ut.
- ah men det är ju bara hår, det växer ut...Kör! Säger jag till henne, fast egentligen säger jag det nog mest till mig själv.

En knippe hår på ungefär 20cm faller till backen, hår som jag sparat och sparat i hopp om att en dag vakna upp med långt svallande hår. Det är samma dag som jag drömmmer om att vakna upp med lite lagom magrutor och riktigt snygga arm -och benmuskler. (Bara sådär liksom)

Några millimeter av musgråa hårstrån är det som blir kvar på sidan av mitt huvud. Sedan är det dags för andra sidan, denna gång är jag förberedd och ett leende sprids över mina läppar. Dagen innan har jag skämtat med pappa, sagt att jag ska klippa mit hår som honom, alltså rakat musgrått. Precis så ser de två rakade sidorna på mitt huvud ut just då.
Klipp klipp... lite mer hårtrimmer i nacken.
Sedan får väteperoxiden göra sitt, det känns, det svider och kryper ordentligt i hårbotten. (Såhär måste det kännas om man drabbas av rikligt med löss tänker jag...Fast värre)
Vill man vara fin får man lida pin.
Efter nästan två timmar går jag ifrån Lilla Salongen, oerhört nöjd! Långt, tjockt svallande hår kommer aldrig att bli min grej...
Så den där dagen då jag vaknar upp med detta väldiga hårsvall lär aldrig komma... NEVER! Och det gör absolut ingenting, jag är snygg ändå och de där magrutorna kommer väl när de kommer eller så kommer de antagligen inte...
Nej, dags för en knäck till, för knäck är speciellt bra om man jobbar på magrutor har jag hört!! =)