idainlife

Det är torsdag... jag har inte kramat på någon sen i söndagseftermiddag när jag åkte hemifrån... Inte en ordentlig kram från någon...Det har resulterat i att jag nu sitter här på torsdagskvällen och känner mig lite lagom kramsjuk.
Jag tycker om kramar, hjärtliga kramar från vänner. Kramar från pojkvännen. Kramar från mamma och pappa - såna som bara en mamma och pappa kan ge. Kramar från min underbara lillebror, han som kramar lite motvilligt men som vet att han inte kommer undan.
Jag har märkt att jag kramas mer med min familj nu än jag gjorde för några år sen, när jag flyttade till Oslo så blev det automatiskt mer kramar när man väl var hemma än det någonsin varit innan. Nu när jag pluggar i Karlskoga så kramas vi också men inte lika mycket som under Oslotiden. Antagligen beror kramfrekvensen på hur mycket tid och hur ofta man är hemma. Under Oslotiden kanske jag bara var hemma 1gång per månad och nu varje helg.
Ofta hemma= Lite mindre kramar
Sällan hemma= Lite mer kramar
Tråkigt att det är så tycker jag, jag vill kramas mer!
I helgen ska jag se till att krama mer än vanligt på mina nära och kära - bara för att!
Härmed inför jag Kramishelgen!