idainlife

Sista november är idag och jag passade på att pynta mitt lilla internatrum med en minigran i en julröd kruka. I fönstret står adventsljusstaken och över hänger sex stycken polkagrisstänger i någon slags hemmagjord julmobil. - Billigt och bra!
Min käre far ringde förut och retade mig över att han var i Oslo och inte jag, då passade jag på att beställa hem Freia kokesjokolade till mig och bror. Det finns ingen smarrigare varmsjokolade att dricka. Ingen pulverkakao här inte utan en sjokoladekaka som man smälter ner i en gryta med mjölk...smaskens! <3

Nu är det strax dags för ett Zumbapass!

Förra veckan googlade jag runt efter olika pepparkakshusmallar och idéer på vad man kunde göra. Så slog det mig, varför inte göra något som speglar vår familj? Eftersom pappa är ljudtekniker, lillebror spelar trummor och hela familjen har varit med och lindat sladd och lastat ur högtalare och mixerbord ur lastbilar här och där. Men även för att musiken betyder så mycket för oss alla i familjen, så var det bara till att klicka hem ritningar på en högtalare istället.
Här kommer resultatet:



Jag och bror bakade pepparkakshögtalare med tillhörande mikrofon och lakritssladdar.

<3

Idag när jag och Christina anlände till Karlskoga var vi tvugna att promenixa den sista biten till skolan och det tar ungefär 15-20min. Det var 15-20min i snö, minusgrader och solsken och ganska snart kom den välkända känslan av tår som förvandlas till isbitar krypandes men det var bara att trava på i mina billiga fjolårsskor från skopunkten. Alldeles jättebra skor att använda på hösten när graderna sjunker men INTE när tempen står på  -10c. Jag vägrar att gå en till vinter och frysa om min stackars fötter! tänkte jag där jag gick.
Så det fick bli en unning idag... Jag surfade mig runt och klickade hem ett par Mukluk´s från Timberland, jag vet att jag är en fattig student och säkert kunnat hittat något billigare men det struntar jag i, nu tror jag att jag får ett par varma skor som jag kan använda i några år.
Så om några dagar kommer det ett värmande paket på posten, och jag hoppas att det är lika kallt som idag den dagen jag hämtar ut paketet och att snön ligger vit - för här ska pulsas, med VARMA fötter!

Imorgon är det dags för den första adventsandakten på skolan, med tillhörande ljuständning och lite sång. På söndag är det 1a advent på riktigt och det är också den första skyltsöndagen hemma i lilla Säffle, då tänds all julbelysning och en del affärer håller extra öppet, runt i staden promenerar folket och låter sig gärna smaka, av både glögg och pepparkaka...
Fast inte jag då, då har redan hela helgen passerat i ett naffs och jag är antagligen redan tillbaka på internatet och är lite ledsen i ögat över att jag inte få gå på skyltsöndagen. Snyft... Sedan kan den lilla sorgen byggas på med att jag missade mosters julpyssel denna torsdag...snyft igen...

Skolveckan har gått otroligt fort, speciellt då vi hade kompledigt i måndags, sedan har vi startat ett nytt fräscht projekt som jag tycker verkar väldigt skoj.

Okej, dags att sluta tråka ut de stackars 20-tal läsare som jag har och göra något vettigt istället, lite bok kanske?

<3

Det blåser, ja nästan stormar utanför fönstret här i Kga, det är en kall och mörk novemberkväll. Det är sådana här kvällar som jag har ett alldeles utomordenltigt recept för:

1stk. mysig soffa.
1 lagomt stor värmande filt
1 kopp te av bästa sort (tillsätt ev. lite honung efter smak)
1 par bekväma byxor
1 par raggsockor
Rör ihop och fyll på med värmeljus efter behov och var inte rädd för att överdriva.

Klart att servera!

(För optimal mysfaktor bör detta helst avnjutas i sällskap av en kramvänlig pojk som kan hjälpa till att värma lite extra.)

Har man nu inte allt detta tillhanda går det fint att improvisera - man tager vad man haver, sa Kajsa Varg

Det startade med doften av saffran när jag klev in genom porten till Pressbyrån, samtidigt som en styck varm lussekatt damp ned i en prasslande papperspåse gled mungiporna upp i ett leende.
Väl i kön hamnade jag framför en äldre herre iklädd "gubbkeps" med matchande skarf till, han påpekade efter några sekunder att jag sjöng fint. (Jag åkte åter igen dit på att jag utan att vara medveten om det nynnar högt) Det var bara att tacka för komplimangen och försöka att inte se för påkommen ut.
Herren fortsatte med att tala om för mig att han synat mig från topp till tå och uppmärksammat att jag var väldigt välklädd. Vi samtalar en stund om kylan och om att han gärna hade flyttat till något varmare land om det inte var för att han hade sina vänner och barnbarn här i kalla Sverige. Snart blev det min tur att betala för mina varor och eftersom jag ska köpa snus så tar jag automatiskt upp legitimationen för att hon i kassan ska slippa fråga. Då säger min nyfunne vän till kassabiträdet - Med ettt sådant ärligt ansikte behöver man ingen legitimation.

Efter en detta trevliga möte på denna torsdags förmiddag så var det bara att ta med sig och sprida den glada känslan. Och jag tror faktiskt att den positiva energin jag tog med mig var anledningen till att jag fick både bröd och urgoda pannkakor med sylt och grädde till ärtsoppan. För vanligtvis så får vi elever som väljer att ta av soppan i stället för den vanliga lunchen inte ta av brödet, för att det bara är ämnat till de som betalar speciellt för soppan, och när sedan kökspersonal kom ut till bordet för att be mig ta av pannkakorna blev jag positivt överraskad!

Andra goda stunder fångade på bild...

Letar efter styrka att masa mig in i duschen, just precis nu verkar jag inte hitta den men om sisådär en kvart hoppas jag på att den själv på något sätt har infunnit sig.
Förkylningen hänger i, jojo inte har den behagat att evakuera sig än.  Däremot måste jag ändå tro att Sinovan har gjort sitt! För idag så känns inte högerörats trumhinna som om det är gjort av smörpapper längre, det är ett nästintill vanligt männsikoöra nu. =) Yiho!

Jag vill träna ju! Vill bli frisk nu ju! Jag som var så duktig, också kommer den här jägarns förkylningen och liksom förstör "flowet". haha

Förkylning... Ett totalt onödigt sjukdomstillstånd!
Jag blir oftast inte sådär förkyld så att jag blir liggandes i sängen i flera dagar med feberfrossa och rummet intäckt i pappersnäsdukar, inte heller brukar det bryta ut och förvandla mig till ett grönt slemmigt monster som inte kan vistas ute bland folk utan att dränka alla i min omgivning med...just det...snor....
Hes hals och hosta är inte heller något som biter på mig, det blir liksom bara ett tillstånd av värk i kropp och knopp, en näsa som snuvar lagom mycket för att irritera mig till den grad att jag lätt överdoserar näsprayen tills nosen känns som om den ser ut som en viss ren som sliter runt jul för att få tomten att komma i tid med alla julklappar. Oftast brukar mina förkylningar vara långa perioder som resulterar i att jag aldrig orkar ta det lugnt länge nog för att bli frisk, istället så går jag iväg och tränar men är noga med att ta en extra dos med nässprayen innan - så att jag inte snorar på någon.
Denna gången har det gått lite längre vad det gäller mitt förkylda tillstånd, högerörat har oroväckande börjat prassla som om trumhinnan vore gjord av smörpapper. Lite ont gör det också.
Så istället för att vara med på idrotten på skolan idag så tog jag en påpälsad promenad i det kalla men soliga vädret upp till nätmaste apotek. Där shoppade jag loss på Sinova och värktabletter för att förebygga en ev. öroninflammation.
Jag har motvilligt bestämt mig för att inte gå och träna förrän jag är frisk... eller nja...på god bättringsväg ialla fall!

Fann en bild som fick mig att le igenom snörvlingarna... =)
Och börjar sakta men säkert fundera på att låta frisören sätta saxen i mitt hår igen.

När den första snön kom i år så befann jag mig i Stockholm med hela familjen, den var inte små söta flingor som singlade ner utan det smattrade och skapade kaos för oss som bestämt oss för att trotsa vädret och bege oss ut. Den kalla snön var nästan som piskrapp i ansiktet och min mor, som inte hade tagit någon mössa med sig, skapade en turban av sjalen som skydd mot vind och väta.
Lite överraskande var det allt, trots att jag fått besked om detta "oväder" genom tvrutan, och när jag senare var på väg med min familj ut till Jeff Beck konserten ute i Solna så kom jag att tänka på de gånger min familj överraskat mig.
Det har varit sådana överraskningar så att man skriker till av lycka samtidigt som man blir alldeles varm i magen av kärlek. En sådan överraskning var för några år sen, bara någon dag före julafton och jag gjorde mitt sista pass på ett café i Oslo innan julledigheten skulle infinna sig. Jag hade bara någon timme kvar tills det var dags att baxa sig igenom snön och sistaminutens julklappsköpare ned till stationen och sätta sig på en buss hem.
Där stod jag vid espressomaskinen och lagade en cortado till en kund när jag vänder mig om för att lämna över glaset med den heta drycken. Och där står helt plötsligt hela familjen, mamma, pappa och lillebror. Jag skriker till och får nog hela caféet att undra vad det är som försigår men det spelade ju ingen roll, där stod jag förvånad och otroligt överraskad med varm kärlek i magen!

Tänk att de satte sig i en bil i flera timmar, offrade deras egna fria tid, för att hämta hem mig inför jul. Vilken känsla! Vilken julklapp!

Jag älskar att bli överraskad på det sättet, sådana överraskningar som ger kärlek i magen <3



<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3

Har tryckt i mig alldeles för mycket onyttigheter... Jag har ingen karaktär alls, inte när jag tycker lite sådär småsynd om mig själv, då blir det unning, unning och uning. Innan vi besökte det stora Ica Maxit här i Karlskoga idag så tog vi svängen in på H&M och eftersom jag försöker hålla lite i slantarna och spara och vända på det där lilla som finns kvar av månadens generösa bidrag från CSN så avstod jag från att köpa den där supermysiga stickade tröjan för ynka 199:- som jag var och drig i. Tyckte jag var duktig när jag inte köpte något mer som jag inte "behöver". "Behöver" jag tror seriöst jag börjar tycka illa om ordet "behöver", jag "behöver" ju egentligen inte de där jeansen... "behöver" inte den där tidningen. Tror att ordet "behöver" kommer lite från min mor (inget ont om henne, hon är världens bästaste mamma! <3 X jorden) men jag tror att jag fått höra: - Behöver du verkligen mer kläder? Då har ju hur mycket som helst som ligger i garderoben hemma! .... Vilket är helt sant..
Det där "behöver" är ett dåligt ord, för nej jag kanske inte "BEHÖVER" en till stickad tröja men kanske VILL JAG HA en till tröja, bara för att jag vill!
Oavsett så avstod jag från den supermysiga tröjan, trots VILL HA, och åkte vidare till Maxi, väl där är det meningen att jag bara ska köpa frukost och mat till helgens internatvistelse. Visst, jag köper frukost men jag köper också julmust, saffransgifflar (de är ju nedrans goda) och en rätt liten påse lösviktsgodis. Och summan på dessa onyttigheter som jag egentligen heller inte "behöver" blir ca. 51:-
Och det dåliga samvetet över "behöver" och onyttigheter kom i samma takt som godiset mirakulöst började försvinna ur den svarta godisskålen. När jag väl hade börjat kunde jag liksom inte sluta, så jag öppnade giffelpåsen tillsammans med julmusten när vi kikade på kvällens första film...
Det är väl helt enkelt en sådan där dag när det är lika bra att borsta tändera (för det "behöver" jag efter allt socker) och krypa ned tidigt under täcket med en bok och glömma bort det dåliga samvetet. För varför ska man få det över lite godis och några gifflar?
Vem har egentligen bestämt vad man bör få dåligt samvete  över? Och varför tillåter jag mig ibland själv att må dåligt över sådana här skitsaker, när jag vet att det är just skitsaker?
NU tar jag ansvar för min trötthet... sängen nästa!

Det är gott att ta hand om sig själv ibland, ligga ensan i bastun och filosofera medans en hårinpackning verkar för att se ge kroppen en ordentlig omgång med skrubben. Sedan är det dags att raka benen och smörja in kroppen i min lyxiga, cocosdoftande bodylotion från Victorias Secret -den får man nämligen bara använda när man ska mysa och lyxa till det lite extra!
Efter denna procedur så har jag liksom kickstartat helgen och känner mig nog lite snyggare och kanske rent av lite sexigare än vad jag gjorde innan.

När nu läget denna fredag är sådant att jag sitter fast och kvar på internatet eftersom vi ska ha föreläsning imorn (På en lördag!) mellan 10.00-16.30, så blev det ju inte riktigt som jag vill ha det. Men, man tager vad man haver sa Kajsa Varg och gjorde en provisorisk variant med en riktig låååång dusch, hårinpackning, peeling och en sväng med lite felksol för att piffa upp den vintervita huden. Inte illa det heller!

Som kompensation för min kram och kyssfria helg så har jag köpt mig lite lösgodis som nu ligger upphällt i en skål som sakta snabbt men säkert kommer att tömmas. (Tur att jag alltid köper lite godis åt gången) Men nu tror jag bestämt att jag ska gå och sno mig en kram av närmaste internat vän och sedan krypa ned i soffan och mumsa på saffransgifflar med julmust till!

Får man inga kyssar får man äta godis och onyttigheter istället! <3

I tisdags var jag tillsammans med la familia på Jeff Beck konsert i Stockholm. Vi hade inte fått tag i några superplatser direkt, eftersom vi var lite sent ute med att ragga biljetter, men när väl konserten började i Solnahallen så spelade det inte så stor roll längre. Vilken konsert! Det var njutning för själen från början till slut, bra ljud, jättesnyggt ljus, bra publik och självklart en alldeles strålande Jeff Beck som tillsammans med lysande bandmedlemmar gav oss drygt en timma örongodis. Örongodis som inte en enda gång blev tråkigt eller kladdigt.
När man upplever en konsert på det sättet, när allt känns helt rätt, då tycker jag att känslan som infinner sig uti min 23-åriga kropp kan liknas med något religiöst. Som om musiken har blivit religionen för de ca.2000 personer som gungar och lyssnar i samma lokal. Glädje, skönhet, ja nästan så att alla andra tankar som surrar i huvudet försvinner för ett tag, för att ge plats åt musiken.
Jeff Beck - en gitarrgud!


Med mina kamera vad det inte lätt att ens försöka komma i närheten av att göra konserten rättvisa.

<3

Måndag, tisdag, onsdag, torsdag och nu fredag... Också var det bara en helg kvar tills detta höstlov var över, eller nja jag tog mig lite extra ledigt för lite Stockholmsbesök på måndag och tisdag.
Lovveckan har iaf spenderats med en molande huvudvärk som inte vill ge med sig utan tabletter. På zumban i tisdags fick jag inse vart problemet satt, nacken ja... Eftersom jag är student så får jag göra på studenters vis: Knapra tabletter istället för att gå och få hjälp för det. Man får ju nästan 9pkt tabletter för samma pris som en massage...

Har iaf pluggat klart allt inför kommande vecka, vilket känns skönt. Även om ett trött huvud inte riktigt tillät sig att ta in allt på samma sätt som annars.
Men efter en vecka som gick i tråkighetens tecken, förutom vissa glada ljuspunkter då!, så tror jag på ett riktigt lyft när jag kommit fram till Stockholm imorgon. Lördag och söndag ska spenderas med kusinvitamin och sen på måndag kommer la familia upp för Storytellers på Sturehof, lite shopping och sedan avslutas vistelsen med en Jeff Beck konsert på tisdag innan bilen går mot Karlskoga igen.

åh, jag är sjukt sugen på en riktig kram!

Jägarns vad uttråkad jag är! Lov är inget kul alls att ha! okej, det är inte så kul att vara i skolan heller men då gör man iaf något. Pluggar... tränar.... sover... fyy! Jag trivs inte alls med någonting just nu!
Lever ett så totalt ointressant liv att det just nu får mig att vilja krypa ned under täcket och sova bort skiten!!

Kan väl helt ärligt säga att det här verkar vara en sån här vecka då jag känner mig ful, tråkig och urless. Detta plus den trevliga huvudvärken som ständigt vill komma på besök är ju en riktig toppenvecka till lov!!!!!!!!

uff... skärpning på mig!

Det är tisdag, den andra  dagen på lovet är här med det typiska ruskiga höstvädret. Det är grått, disigt och tråkigt ute, så vilken tur att jag har lite läsning att ta tag i. Jag var lite duktig igår och gjorde klart bokföringen men nu är det två böcker kvar som vill bli lästa, lika bra att plugga på ett tag så att det blir gjort och så att jag slipper tänka på det resten av veckan.
Sen i fredagskväll har jag haft besök av en huvudvärk som verkar har tagit en långweekend i mitt lilla huvud. Inte helt vad jag såg fram emot när jag gick för lov i fredags kanske, men tack vare diverse värktabletter så känner jag bara av det som om någon lindat in hjärnan i plastfolie som lämnar något dovt över både humör och sinne, ibland prasslar det till och då är det dags för två tabletter till. fy!
Ikväll hoppas jag på ett svettigt zumbapass! Kanske kan det mota bort huvudvärken också.

Dags att öppna läxböckerna!

<3